Vikten av varierat kaffebröd

Fåglarna kvittrar, lammen bräker, det är tidig morgon och rimfrosten ligger ännu kvar över fälten. Jag slås av hur lite mitt liv förändrats i spåren av Coronapandemin. Innan, som nu, går jag upp, äter frukost, tar promenaden bort till gården för att mata djuren. Går in och tar en kopp kaffe för att planera dagens att göra. Den där vardagsensamheten man som egenföretagare och jordbrukare ofta upplever har plötsligt fått ett namn -Social distans. Trots allt det tragiska som pandemin fört med sig så vill jag envist tro att detta är starten på något nytt och positivt. Eller kanske realiseringen av den trend som började för några år sedan. Att handla svenskt, att vara svegan, att vilja veta varifrån maten kommer och hur den är producerad. Landsbygden vädrar ny luft, det är äntligen hippt att vara bonde.

Det här skulle kunna vara ett brandtal för svenskt jordbruk, ett barrikadanförande om vikten av att inte bebygga åkermark, för landsbygdens och jordbrukets framtid. Istället, eller kanske också är det en krönika om vikten av varierat kaffebröd. Fika, är det vi svenskar gör bäst, det är sen gammalt. Om bomber och granater föll, eller otäcka virus för den delen härjade och matimporten slutade, vad skulle vi ha då? Svaret skulle kunna vara det akademiska, "Sveriges självförsörjningsgrad är ca 50 %, lägst i EU..., vilket innebär att maten räcker till hälften" Hälften av vadå? antalet människor, antalet måltider, antalet kalorier? Svaret skulle också kunna vara "Morotskaka". För Morotskaka är det enda vi har. Sverige producerar bara tre livsmedel i den omfattning att det räcker till alla invånare att äta sig mätta**; mjöl (spannmål), socker och morötter. Strax därefter kommer ägg (95 %) och mjölk (mejeriråvara, 75 %)*. Det är i princip bara morotskaka vi kan baka om vi slutar importera mat. Vi i Sverige måste alltså fika oss ur en kris eller ett krig, för någon annan mat än ensidigt kaffebröd finns inte att tillgå. Och visst är det så, att hur gott det än är så skulle det väl vara gott med en sallad, kokt potatis, kanske en köttbit eller varför inte lite glass emellanåt? Men det bygger på att dessa livsmedel produceras i landet, i den omfattning att alla kan bli mätta. Så ser inte verkligheten ut idag.

Landsbygden har en oerhörd potential. Det är här, på landsbygden som maten produceras, här finns motorn för hela landet. Jag ringaktar inte gerillaodlingar och takfarmar, men de kommer aldrig att bli något annat än rekreation och populistisk marknadsföring, det mättar inte Sverige. Det är på landsbygden, inom de gröna näringarna som både basvaror och delikatesser odlas, föds upp och skapas. Här finns alla möjligheter för den som vill utveckla både sig själv och ett företag oavsett om det gäller mathantverk eller primärproduktion.

Kaffepaus. Jag fyller en kopp, toppar med mjölk och börjar fundera. Spannmål, socker, och morötter: det är allt vi har. Är det så att vi i Sverige jobbat i decennier för att göra de stora jordbruken större, och de mellanstora och små obefintliga? Har vi medvetet jobbat mot ett så specialiserat jordbruk med monokulturer att vi utplånat alla andra. Det enkla svaret är: Ja. För att få varierat fikabröd, måste vi inte bara förändra synen på matproduktion, vi måste förändra grundsynen på jordbruket. Vi måste värdesätta det lilla, självförsörjande jordbruket, med den stora biologiska mångfalden. Vi måste våga fråga och ställa krav på vad vi äter, vilket fikabröd vi vill ha. Gräddtårta? ja då krävs det ju jordgubbsodlare och mjölkbönder och lokalt mejeri och bageri.

Man pratar om landsbygd som en bygd och stadsbygd som en annan. Vad skulle hända om vi förbisåg det och bara såg det som binder oss samman? Så som landsbygden producerar kaffebrödet, kläderna och energin som omsätts i städerna så är vi beroende av varandra. Producerar inte vi maten kan den inte konsumeras, å andra sidan blir produktionen överflödig om inte konsumtionen finns. Att säga att staden svälter utan landet, men att landsbygden klarar sig utan staden är naivt. För faktum är att vi är beroende av varandra för att skapa ett livskraftigt land. Vad skulle landsbygden vara utan försäljningen till staden? Det är först när landsbygdens folk väljer att försöka förstå staborna och när stadens människor eftersträvar insikt om lantisarna som vi kan göra storverk tillsammans. Kunskap är nyckeln, därför att den bygger broar och minskar segregeringen. Låt oss ta en fika och prata om saken. Genom att minska avgrunden mellan stad och land kan vi se potentialen på landsbygden. Bara när förståelsen för varför åkermarken behövs, kommer den inte att planläggas för byggnation. Bara när insikten finns om varför ett jordbruk stundtals luktar skit, kommer ingen att klaga. Just här- i kommunikationen mellan stad och land finns den stora potentialen. När vi på landet vågar stiga fram och visa vilka kunskaper vi besitter om matproduktion får vi respekten vi förtjänar. Då finns potentialen att göra något riktigt stort.

Jag vill att framtidens landsbygd skall fyllas med gårdar som har lokal avsättning för sina produkter.vAtt det skall bubbla av bönder som driver hållbar matproduktion. Jag vill att alla jordbrukare stolt och statusfyllt ska kunna säga, att det är vi som bygger landet. För är det något vi verkligen kan, så är det att bruka marken och producera bra mat. Men först: en kaffe till. För det är i pausen det händer. Det är under kafferasten de riktigt intressanta sakerna diskuteras. Så låt oss sträva efter att i framtiden ha varierat kaffebröd, inte morotskaka, varje dag.

Camilla Sten, Hamra gård

*) Källa: SCB, Jordbruksverket. 

**) Behovsgraden av dessa specifika livsmedel är 100%, om andra livsmedel produceras i samma omfattning som de görs idag. Självförsörjningsgraden är 100% eller mer.